Längesen, mycket att göra och lite tid. Ungefär så har mitt liv sett ut den senaste tiden. Har träffat världen finaste påg, denna gång några mil ifrån mig, typ 15 mil för att vara exakt. Han gör mig sådär lycklig och glad som ingen annan gör. Behandlar mig som jag ska bli behandlad och respekterar mig för den jag är.

 

Men så kommer det känslor som inte borde finnas - min nojighet. Ibland undrar jag om jag inte borde pratat med någon (typ psykolog eller kurator), för det är inte normalt att vara så nojig. Jag tror hela tiden det är något fel. Men jag vet ju att det inte är det.. Men efter alla fällor jag hamnat i så är det väll inte konstigt att man känner som man gör. 

 

♥ Imorgon får jag äntligen pussa på honom! Läääängtar...