Jag är förvirrad, ledsen och rädd. Rädd att förlora min älskade och fina pappa. ♥ Rädd för att inte bli vald först, rädd för att han ska överge sina fina barn. Rädd för att han inte kommer ge oss lika mycket kärlek och tid som innan. Före tiden som är nu. Tiden då allting var bra. 

 

Jag förstår inte hur det kunde bli såhär? En pappa som levde själv många år, även fast vi önskade att han skulle träffa någon. Någon i hans ålder och inte 30 år yngre. Som bara är några år äldre än mig, men även som är yngre än min två äldre syskon. Det är sjukt, hela situtation är sjuk. Jag vill inte. Jag vill ha det som innan. När vi var barn och pappa var pappa. ♥

 

Kvinnan han har gift sig med tåler jag inte. Jag avskyr henne och har ingeting att säga henne. Jag vill inte prata med henne, jag vill inte sitta vid samma bord som henne eller vara i samma rum som henne. Jag avskyr henne. Hon är hemsk. 

 

Allting är hemskt förtillfället. Trött på allting. Mår inget bra. Men idag gjorde jag det som jag borde gjort för längesen - beställde tid hos en psykolog. Äntligen. 

 

Detta ska bli min terapi. Skriva av sig. Låta mina närmaste läsa. Utan att behöva ringa och höra. Och tjata. 

 

♥ Kram på er så länge.