Vad jag går igenom nu vill jag nog inte att någon annan ska gå igenom, för det påverkar både mig och honom fysiskt och psysikt. Vi bråkar, vi skriker, vi nästan slåss för vi vill vara med varandra. Och vi vet inte vad vi ska ta oss till, varken jag eller han. ♥

 

Jag försöker tänka att allting händer utav en anledning, att detta har hänt av en anledning och att det kommer föra oss närmare varandra. Jag hoppas på det och jag vill det. Just nu känns det som om allting handlar om att jag ska överleva. Mitt liv. Min tid. Mina val. 

 

Folk, vänner och familj säger jag ska ta det lungt. Jag behöver inte vara orolig för det kommer inte gå vidare. Men ändå så målar jag fan på väggen. Men jo, så är det nog.. 

 

 

Annars? Jo, nytt jobb, jobbig helg och shopping. √